Vad gör en Virtual Reality-forskare hela dagarna?

När jag var liten brukade jag undra vad de vuxna gjorde på jobbet hela dagarna. Min pappa vägovatten-ingenjören brukade säga att han "räknade" när jag frågade honom för femtielfte gången utan att förstå. I ett tappert försök att tillmötesgå mina unga läsares undringar ska jag nu beskriva en typisk dag i mitt arbetsliv.

Det första jag gör när jag har hängt upp min jacka är att sätta på datorn. Jag spenderar ca 80% av min arbetstid framför min 22 tums Samsung-skärm. När alla resursslukande skräpprogram äntligen har laddats in så läser jag min e-post. Jag har ännu inte vaknat helt så i det här stadiet får jag förlita mig på rutin och automatik.

Nästa fas ägnar jag åt underhållning. Dagens "Rocky" och sedan Henrik "Rydan" Rydströms blogg om livet i allmänhet och Kalmar FF i synnerhet. Med få undantag blir resultatet ett par asgarv och det är precis vad jag behöver för att få igång huvud och kropp.

Jag brukar skippa kvart-i-tio-fikat. Mellan tio och tolv är det ibland undervisning. Då masar jag mig ner i vårt Virtual Reality-lab. Undervisningen är utan tvekan något av det roligaste med att jobba som forskare. Jag inte förklara varför. Normala människor med självbevarelsedrift brukar sitta stilla för att inte synas när det pratas om undervisning men inte jag.

Lunchen intas vanligen på Gatto Stretto eller på Finn Inn.

Om man har otur så är det möte direkt efter lunch: matsmältning och tankeverksamhet går inte alltid så bra ihop. Han man tur så kan man smälta maten slösurfandes en kvart, tjugo minuter.

En stor del av en forskares tid går åt till att skriva. En typisk dag skriver man åtminstone en timme. Det kan vara alltifrån ansökningar om forskningspengar till populärvetenskapliga tidningsartiklar. Detta kan vara jätteroligt om man är inspirerad.

Runt fyrasnåret brukar jag lufsa bort till fikarummet för att tillreda mig en kopp grönt te. Ibland är det gröna tet slut och då får man hålla till godo med roibos. Hårda pix. Den gröna, varma drycken brukar ha en angenämt uppiggande effekt som behövs för slutspurten: arbetsdagens sista två timmar brukar jag vara ruskigt effektiv. Detta är även det bästa tillfället att läsa forskningsartiklar eftersom man får vara i fred (läs, många kollegor har gått hem och studenterna likaså).

Ja, så spännande kan en helt vanlig dag vara för en Virtual Reality-forskare.